Fram till sida 98

Nu är jag tillbaka igen! Med mig har jag lite funderingar och tankar om det som jag nyss läst.

Om man blickar tillbaka till mitt förra inlägg så skrev jag: Det känns verkligen som att jag dykt ned i en bok som jag gillar. Så kändes det till en början. Det som drog ned min läsarspänning är att det går lite för segt i boken. Det är inte förrän man läst 90 sidor som boken ändrar mönster och någonting nytt sker. Men innan dess ville jag ingenting annat än att snabbspola mitt läsande för att komma till något mer spännande, vilket är lite synd för jag tycker att boken har en bra huvudhandling.

Något jag däremot tyckte var kul var att få läsa om var hur olika mammor och släktingar till barnen berättade om vad de visste i världen. Alla bar på olika information och historier och valde att uttrycka sig på olika sätt. Jag kan tänka mig att många berättade vidare historier och vetenskap som gått i arv, men jag tror också att många hittat på mycket av det som sades för att göra sitt tal så spännande som möjligt. Men trots det lägger man märke till att Matilda inte lyssnar fullt ut och inte tar åt sig utav det som sägs. Men så fort Mr Watts ska uttrycka sig kastas alla blickar mot honom. Att han lyckas fånga allas uppmärksamhet tror jag beror på att han talar lugnt och försiktigt vilket gör att han vinner elevernas respekt.

När man läser ur boken lade jag märke till alla skillnader som finns på hennes ö, där hon bor och i Sverige, där vi bor. Där är man van vid skottlossningar, barn som dör av malaria och vid den fattigdom de lever i. Här är det helt annorlunda. Vi har råd med kläder, mat och har tillgång till medicin när vi är sjuka. Men trots våra miljöskillnader kan jag finna likheter mellan mig och Matilda. Vi båda känner empati för andra människor och tänker någorlunda lika. Detta tycker jag är väldigt fascinerande med tanke på att vår miljö skiljer sig så enormt.

Som ni nu vet har jag läst fram till sida 98 så därför tänker jag fortsätta min läsning. Sist jag lämnade boken fick vi reda på att boken Lysande utsikter var borta. Samtidigt hann rödskinnarna komma förargade till byn och nu kräver de att folket i byn ska ta fram Pip som de tror är en riktig person som hålls gömd.