Hur romantisk är du?

Tänk att de som levde under romantiken på 1800-talet inte hade någon aning om att dess kultur 200 år senare ända fram till idag skulle komma att få så stor betydelse i vårt liv som den har idag. Vi ser den i nästan all musik vi lyssnar på, alla filmer vi tittar på och i en mängd populära böcker vi läser nuförtiden.

Under förra veckans lektion såg vi ett avsnitt ur Hej Litteraturen som handlade om just detta, romantiken. I programmet uppmärksammades bland annat det beroende vi kan få av böcker. Charlaine Harris, författare till den populära vampyrserien True Blood berättade i en intervju att flera fans försökt återskapa vissa sexuella och våldsamma scener ur berättelsen. Men det som jag blev mest chockerad över i detta avsnitt var att ett flertal personer som levde under romantiken tog livet av sig efter att ha läst boken Den unge Werthers lidanden. Vi själva fick sedan chans att läsa ett par sidor i denna bok, och diskutera om den unge Werther själv var 1700-talets motsvarighet till emo.

Vi diskuterade frågan under lektionen och kom fram till att emos ofta förknippas med personer som klär sig i svart och neonfärger, har svart färgat hår och en dyster inställning till livet.

Själv tror jag att emo är ett av de många olika sätten att finna uppmärksamhet på, som vi människor ständigt söker efter. Det bästa sättet att vara annorlunda är att skilja sig från resten av samhället. Och på den punkten, kan jag finna en hel del likheter mellan den unge Werther och dagens emo-kultur.

Werther levde i ett samhälle som hyllade logik, vetenskap och tron på en ljus framtid där alla sorters problem skulle vara lösta. Vad Werther istället gjorde var tvärtom mot dessa ideal. Han lät sig drivas av sina känslor, istället för att tänka rationellt. Han blev så deprimerad att han tog livet av sig för att försöka lösa sina problem.

På samma sätt kanske de som dras till emo-stilen tittar på vår värld, som är styrd av jakten på pengar, framgång och teknikens utveckling. De söker någonting annorlunda, så att de inte behöver vara som alla andra. Och eftersom vår tid har många gemensamma drag med upplysningstiden, får detta ett liknande uttryck.

Jag kan slå vad om att 99 % av Stockholms emos aldrig har hört talas om Werther. Men på sätt och vis kanske de känner honom bättre än någon annan.

Så soligt ska vi inte ha det

Återigen varnar forskare för den procentuella ökningen av hudcancer bland oss svenskar. Vi solar mest, vill vara mest bruna och bränner oss mest. Det visar en internationell webbundersökning från i år som 8000 personer i världen besvarat.

Då hudcancer uppenbarligen inte avskräckt oss svenskar genom åren har jag utarbetat en väl genomtänkt plan för att vidta åtgärder emot detta problem.

Det första vi bör göra är att ta kontroll över media. Detta genom att förbjuda all sorts reklam som visar charterresor till solen, solbrända personer och allt som överhuvudtaget har med sol att göra. Istället bör vi uppmärksamma resor till exempelvis Cold Bay i Alaska där det är 97% chans att få avnjuta en hälsosam och solfri semesterdag. Vi skickar hit några hundratals geishor från Japan som visar oss svenskar hur vi ska bete oss och låter dem vara det nya ansiktet utåt. Vi börjar sända nya dokusåpor om mim-artister och på tv visar vi endast filmer om vampyrer. För barnen uppmärksammas endast mumintrollen och spöket laban, vad gäller tv-fronten.

Andra åtgärder som kommer vidtas för att sätta stopp på vårt solande är först och främst en uppmaning om att leva ett sunt och hälsosamt liv – det vill säga att inte vara ute i den skadliga solen. Därför bör alla motiveras till att vara vaken så mycket som möjligt på nätterna. Såvida man inte bor på ett ställe med midnattssol förstås. Detta program har några av mina väninnor redan börjat genomföra, med goda resultat. Sveriges lärarkår bör visa förståelse för programmet genom att inte hänga upp sig på om elever skulle råka sova under lektionstid. För trots allt bör skolarbete inte gå ut över skolbarns hälsa!

Den tid som inte läggs på nattliv eller sömn, rekommenderar jag att man tillbringar i någon av stadens riskfria tunnelbanor, där hälsosamma lysrör ersätter farligt solsken.

Om vi genomför detta enkla program så kan vi tillsammans gå mot en ljusare, hälsosammare och tryggare framtid, med frihet för alla.

Frihet från solen!


Källa: http://www.stralsakerhetsmyndigheten.se/Om-myndigheten/Aktuellt/Pressmeddelanden/Pressmeddelande-Solande-orsaken-till-att-hudcancer-okar/

Språk, språk, språk

Det känns som att alla mina tankar om svenska språket sugits ur mig och tagit slut, likt en punkterad ballong där luften snabbt väller ut.

Språket är till en begränsad del mycket intressant. Men nu efter fyra lektioner, tre blogginlägg och en svensktext, där allt handlat om svenska språket och dess historia så är det med stor lättsamhet jag känner att det ska bli riktigt skönt att äntligen få lämna detta område bakom oss.

Nu låter jag kanske lite väl negativ så jag måste passa på att säga att det faktiskt även har varit väldigt kul att få följa språkets resa genom århundradena. Men den mest intressanta resa tror jag är den resa inom svenska språkets utveckling vi själva kommer att få följa i framtiden.

Bibeln var med och utvecklade svenska språket

Visste du att bibeln har haft en väldig betydelse för svenska språkets utveckling? Det visste inte jag. Men när man tänker efter så är det faktiskt ganska logiskt. Jag menar, förr i tiden var nästan alla i Sverige kristna. Det betyder att bibeln har använts så pass mycket att den påverkat hela svenska språket. Ett exempel är nya testamentet (1541) där bokstäverna å och ä introducerades.

Idag har bibeln inte alls lika mycket inflytande på vårt språk. Idag tror jag istället att språket (i alla fall talspråket), som de internetdyrkare vi är, påverkas mer och mer av det språk som används på internet. Kommunikationen där har vuxit med åren, vilket inte är konstigt med tanke på hur långt tekniken har tagit oss.

Jag undrar hur svenska språket kommer att se ut i framtiden, då vårt språk aldrig slutar att utvecklas. Det är faktiskt väldigt fascinerande att språket utvecklats så enormt på bara några århundraden.

Nu när veckans blogginlägg är skrivet är det dags att fortsätta skriva på svensktexten nu när jag ändå är igång. Hej svejs!

Idag hände något lustigt

Idag hände något lustigt. Det var på jobbet. Jag och de äldre boendena hade samlats i glasrummet längst bort i korridoren på en av våningarna, i väntan på att Stig, min arbetskollega, skulle dra igång sin ”Sång med Stig”-stund. Tillslut satt vi alla med sångtexterna i största hugg medan musiken strömmade ur pianot. Och vi sjöng med.

I gamla sta´n, vid Kornhamnstorg,
I Hallbecks antikvariat
en gammal drömbok köpte jag
i folioformat.

Sen drömde jag förliden natt
om Beatrice-Aurore.
Det är en gammal käresta
väl död sen många år.

Hon stod mig när, hon tog min hand,
hon manade mig: Kom!
Med ens förstod jag, att hon var
den enda jag tyckt om.

Vi gingo i en lindallé…

Det var då jag snubblade på ordet gingo. Jag smakade på ordet. Och då mindes jag. I måndags handlade veckans svensklektion om just detta (nusvenskan). Då fick vi reda på att pluralböjning av verb som dessa slutade år 1945. Alltså måste då denna visa vara äldre än 66 år. Jag kollade på den tryckta texten längst upp till höger på papperet, Harriet Löwenhjelm (1887-1918). Alltså hade denna text hängt med ett tag innan den andra stavningsreformen tog fart. Och även fram till idag har den hängt med och är till nytta för många, gamla, dementa människor som har svårt att minnas. Det gör mig glad.

I framtiden när vi är äldre, kanske vi sitter i precis samma sits som de äldre boendena på jobbet. Då kanske vi också får höra ”gamla visor” som idag spelas på topplistan. Kanske kommer även vi känna igen dagens stavning som då kommer att vara gammal. Eller så kanske svenska språket inte utvecklas alls. Men det har jag svårt att tro.

Nästa gång på jobbet då Stig drar igång sin ”Sång med Stig”-stund ska jag noggrant titta efter fler äldre stavelser i sånghäftet. Kanske hittar jag då någon ny häftig stavning på ett substantiv. Vem vet? Men som sagt, jag håller utkik.

Språkens olika listor

Språkens släktskap, utveckling och berättelser är några av dem saker min lärare Katarina nämnde under höstens första svensklektion i måndags. Vilken tid människans språk och skriftspråk uppkom diskuterades, men för mig och säkerligen de flesta i klassen, drogs uppmärksamheten till språkens ”tio i topp”-lista. I den, som vi kan se nedan, ser vi att mandarin toppar listan med 885 miljoner talare och att spanska samt engelska kommer på andra och tredje plats i uppställningen.

1. Mandarin 885 miljoner talare
2. Spanska 332 miljoner talare
3. Engelska 322 miljoner talare
4. Bengali 189 miljoner talare
5. Hindi 182 miljoner talare
6. Ryska 170 miljoner talare
7. Portugisiska 170 miljoner talare
8. Japanska 125 miljoner talare
9. Tyska 98 miljoner talare
10. Wu 77 miljoner talare

För mig är det relativt förståeligt att mandarin är det språk som ligger på första plats med tanke på att det talas i Kina som har världens största befolkning, beräknat i folk per kvadratmeter. Det som däremot inte alls var lika förutsägbart är franska språket som inte alls finns med i listan. Tråkigt tycker jag, eftersom att franska är ett oerhört vackert språk. Ett språk jag vet åtminstone skulle toppa listan under kategorin världens vackraste språk.

Den har kallats för världslitteraturens bästa novell

Jag tittade noggrant på det svartvita bokomslaget. På mannen ståendes på gatan klädd i svart hatt, grå kostym tillsammans med en liten slips. Han såg ut att vara snäll på grund av leendet, trots den mystiska hatten. Min blick klättrade vidare tills den stötte på en liten text. Jag läste: Franz Kafka, Förvandlingen. Det sade mig inte så mycket så jag öppnade boken och började läsa. Vad märker jag? Jo, att detta var mig en väldigt annorlunda bok, dock på ett negativt sätt.

Efter att ha hört flera säga ”den är jättebra” samt ”kunde inte sluta läsa” hade jag önskat att boken skulle vara lite mer fängslande. Kanske beror detta på mina förväntningar som från början var höga.

Jag har alltid haft svårt för böcker som inte slutar lyckligt eller bra på något sätt. Det blir som om den negativa känslan över bokens lästa sidor överförs då boken slås igen över till mig själv. Men bakom allt negativt över boken fann jag dock även bra egenskaper hos den.

En sak jag gillade med boken är att den är annorlunda. Jag menar, vilka författare idag skriver om personer som förvandlas till jättelika insekter då man inte talar under kategorin barnböcker eller fantasy. Det är säkerligen därför just denna bok blivit så känd runt om i världen, för att den sticker ut i mängden.

En annan bra egenskap med boken är att den får oss att tänka till. Det finns nog ingen som läst denna bok och inte ställt sig den stora frågan: Vad vill Kafka säga med denna bok? Och inte heller finns det någon som har ett exakt svar på den frågan förutom Kafka själv. Men jag som många andra tolkar det som att han själv genom denna bok speglar både sitt inre och det sätt han växte upp på. I så fall kan jag konstatera att Kafka inte hade ett lätt liv. För vem vill vara en börda för andra att släpa på? Vem vill känna sig missförstånd? Och vem vill känna sig oälskad? Inte jag. Därför får vi helt enkelt hoppas på att min tolkning är fel.