Dvärgen av Pär Lagerkvist

Nu när man slukat ännu en bok är det många frågor som har dykt upp i huvudet. Först och främst, har boken någon koppling till att boken kom ut år 1944? Och har det sista stycket i boken något med det att göra?

Som vi alla vet pågick andra världskriget under 1940-talet, det vill säga under samma år som dvärgen skrevs. Detta ger mig en förklaring till den känsla jag fick då jag läste boken. Blir du också påmind om andra världskriget när du läser boken och alla dess karaktärer? Det blir jag. Fursten beskrivs som Hitler, Bernardo som Leonardo da Vinci och furstinnan som Mona-Lisa. Sid. 154: "Bernardos höll på med en madonna bild som han gav furstinnans drag… Allra mest hänförda var människorna över det hemlighetsfulla, gåtfulla leende som vilade över hennes läppar".

Men vem är egentligen Dvärgen själv? Enligt mig är han ondskan inom fursten. Den ondska som Dvärgen säger aldrig kommer att försvinna, "om jag känner min herre rätt kan han inte i längden undvara sin dvärg” (sista sidan). Kanske är det sant det Dvärgen säger. Kanske är det så att ondskan inte kan utrotas. Jag tror på det. Jag tror att ondskan inom oss inte kan utrotas helt men att den däremot kan bli fängslad under en längre period. Jag hoppas att furstens ondska får vara instängd riktigt länge så att Dvärgen inte blir fri igen.

Det känns skönt att lämna dvärgen bakom mig. Enligt mig är det ingen bok att lägga i högen bland bra böcker. Men efter att ha diskuterat dvärgen under en hel lektion kan jag förstå att det är bra att ha läst just en bok som denna. För det är nu man förstår hur mycket omgivningen påverkar en författares texter. Att det krig som under 40-talet omringade Lagerkvist var en plåga är det ingen tvekan om. Hatet mot kriget lyser igenom hans text och enligt mig är det detta som var grunden till karaktären Dvärgen.

Hur jag tycker att skrivningen gick

I tisdags hade vi en skrivning i litteraturhistoria. Vår uppgift var att på en timme skriva en text om ideal från medeltiden utifrån tre texter som vi själva fick välja. Jag tror att jag presterade ganska bra med tanke på den korta tiden vi fick. Dock hann jag inte läsa igenom och granska texten när den var klar eftersom tiden precis runnit ut, så jag hoppas att det inte finns allt för många grammatiska fel.

Nu är det bara väntan som återstår innan vi får tillbaka texten så det enda jag kan göra nu är att hoppas på det bästa. Nu håller jag tummarna!

Till er sömntutor

Förlåt för dålig uppdatering, det ska verkligen bli ändring på det! Det lovar jag.

Idag ska jag iallafall blogga om ett urval ur Havamal som jag fastnade för. Denna strof bör alla segproppar och sömntutor läsa, och där ingår även jag. Det var därför jag valde just denna strof.

• I ottan skall man upp om man åstundar andras
gods och gull eller liv;
liggande ulv får ej ofta ett lår,
ej sovande man seger.

Är du en av oss som inte tackar nej till sovmorgon? Som hatar att vakna av en ringande väckarklocka för att sedan tvinga sig upp? Jag är en av dem. Men som denna strof lyder är det inte alltid bra att sova för länge. Det kanske är just denna dag man missar det man väntat på hela livet. Liggande ulv får ej ofta ett lår, det tolkar jag som att oavsett vem eller vad du är så missar du den godbit du vill ha om du sover bort dagen. Om du är ulv så kanske du inte får det där låret du suktat så länge efter. Är du en häst kanske du missar de goda, saftiga morötter som väntar på dig i gryningen om du istället väljer att sova ut. Men är du som mig, människa (vilket du troligtvis är), så kanske du missar det ögonblicket som skulle förändrat ditt liv för alltid. Så varje morgon när min väckarklocka ringer så ska jag stiga upp och jag ska vara glad för att göra det.

Förresten, kom ihåg att detta är min tolkning av strofen. Det finns många sätt att tolka texter och alla tolkar dem olika, men detta var i alla fall min tolkning som jag hoppas kan vara till en nytta för alla sovmorgon-människor där ute.


Foto: Ylva Yngvesson