Var ska jag börja? Det är så mycket som har hänt sedan sist. Det finns så mycket att berätta. Dels har vi har fått reda på att det var Matildas mamma Dolores som snott boken. Det tror jag beror på att Matilda vägrar att intressera sig för den kristna tro hon själv tycker är viktig. Hon förstår sig inte på mister Dickens och Lysande utsikter och undrar hur Matilda kan tro på en påhittad person istället för gud. Detta ledde i sin tur att Dolores snodde boken. Men detta fick konsekvenser.
När rödskinnarna kommit till byn för att finna Pip som de trodde var en riktig person och upptäcker att han är gömd bränner de ner deras hus och hem. De försvinner sedan och kvar blir askan från deras uppbrända hem. Jag kan inte föreställa mig hur det skulle kännas om mina ägodelar, fotografier och hem skulle tas ifrån mig, så därför är var det ganska intressant men samtidigt väldigt hemskt att leva sig in i Matildas perspektiv efter bränderna.
Några veckor senare efter att allt tagits ifrån folket kommer rebellerna till byn. Då passar mister Watts att berätta historier som handlar om både sig själv och som han och barnen hittat på. Folket i byn tillsammans med rebellerna lever sig in i historierna och blir berörda på djupet. Framförallt Dolores.
Enligt mig var det till en början tråkigt när mister Watts vävde sin egen historia. Men efter ett tag förstod man att det var han själv som var huvudpersonen och då blev allt genast mer spännande. Det parti jag tyckte var mest spännande från hans berättelse var då han berättade om hans och Graces nyfödda barn som sedan dör. Sida 174-175:
När mr Watts samlat sig berättade han hur han och mrs Watts begravde sitt barn. Länge stod de och höll i varann vid den lilla fyrkanten med jordkullen. Mrs Watts sa att det stod kvar på samma sätt till efter mörkrets inbrott och det hade inga tårar kvar och deras tungor var stilla för det fanns inga ord. Ingen, sa han, har hittills skapat ord för en sådan stund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar