Idag hände något lustigt

Idag hände något lustigt. Det var på jobbet. Jag och de äldre boendena hade samlats i glasrummet längst bort i korridoren på en av våningarna, i väntan på att Stig, min arbetskollega, skulle dra igång sin ”Sång med Stig”-stund. Tillslut satt vi alla med sångtexterna i största hugg medan musiken strömmade ur pianot. Och vi sjöng med.

I gamla sta´n, vid Kornhamnstorg,
I Hallbecks antikvariat
en gammal drömbok köpte jag
i folioformat.

Sen drömde jag förliden natt
om Beatrice-Aurore.
Det är en gammal käresta
väl död sen många år.

Hon stod mig när, hon tog min hand,
hon manade mig: Kom!
Med ens förstod jag, att hon var
den enda jag tyckt om.

Vi gingo i en lindallé…

Det var då jag snubblade på ordet gingo. Jag smakade på ordet. Och då mindes jag. I måndags handlade veckans svensklektion om just detta (nusvenskan). Då fick vi reda på att pluralböjning av verb som dessa slutade år 1945. Alltså måste då denna visa vara äldre än 66 år. Jag kollade på den tryckta texten längst upp till höger på papperet, Harriet Löwenhjelm (1887-1918). Alltså hade denna text hängt med ett tag innan den andra stavningsreformen tog fart. Och även fram till idag har den hängt med och är till nytta för många, gamla, dementa människor som har svårt att minnas. Det gör mig glad.

I framtiden när vi är äldre, kanske vi sitter i precis samma sits som de äldre boendena på jobbet. Då kanske vi också får höra ”gamla visor” som idag spelas på topplistan. Kanske kommer även vi känna igen dagens stavning som då kommer att vara gammal. Eller så kanske svenska språket inte utvecklas alls. Men det har jag svårt att tro.

Nästa gång på jobbet då Stig drar igång sin ”Sång med Stig”-stund ska jag noggrant titta efter fler äldre stavelser i sånghäftet. Kanske hittar jag då någon ny häftig stavning på ett substantiv. Vem vet? Men som sagt, jag håller utkik.

Språkens olika listor

Språkens släktskap, utveckling och berättelser är några av dem saker min lärare Katarina nämnde under höstens första svensklektion i måndags. Vilken tid människans språk och skriftspråk uppkom diskuterades, men för mig och säkerligen de flesta i klassen, drogs uppmärksamheten till språkens ”tio i topp”-lista. I den, som vi kan se nedan, ser vi att mandarin toppar listan med 885 miljoner talare och att spanska samt engelska kommer på andra och tredje plats i uppställningen.

1. Mandarin 885 miljoner talare
2. Spanska 332 miljoner talare
3. Engelska 322 miljoner talare
4. Bengali 189 miljoner talare
5. Hindi 182 miljoner talare
6. Ryska 170 miljoner talare
7. Portugisiska 170 miljoner talare
8. Japanska 125 miljoner talare
9. Tyska 98 miljoner talare
10. Wu 77 miljoner talare

För mig är det relativt förståeligt att mandarin är det språk som ligger på första plats med tanke på att det talas i Kina som har världens största befolkning, beräknat i folk per kvadratmeter. Det som däremot inte alls var lika förutsägbart är franska språket som inte alls finns med i listan. Tråkigt tycker jag, eftersom att franska är ett oerhört vackert språk. Ett språk jag vet åtminstone skulle toppa listan under kategorin världens vackraste språk.