I torsdags förra veckan tittade vi i klassen på hälften av filmen ”The Hours”. Mitt första intryck efter att ha sett filmen är att den verkar väldigt djup, på ett intressant sett. Man märker att detta är en film där styrka och svaghet pendlar fram och tillbaka i de tre kvinnornas liv.
Om jag jämför med förra veckans lästa texter kan jag finna en del likheter mellan dessa och den bit av filmen vi såg på lektionen. I Prousts texter där den detaljrika noggrannheten framhävs och i Joyces’ texter där det röriga, obegripliga står i centrum, ja detta är precis det som skildrar de tre kvinnornas liv. Deras vardag innehåller mycket av det många drömmer om idag. Omtänksamma familjer, trevliga hem och stora hus. Men i deras huvuden förutsiggår den oreda som vi har svårt att tyda, precis såsom Joyces' texter är. Vi förstår att de tre huvudpersonerna mår dåligt, men vi kan inte förstå varför.
Precis efter att vi hade sett halva filmen i torsdags måste jag säga att filmen faktiskt påverkade mig. Den väckte många känslor inombords. Känslor som ledde till att jag bara ville sätta mig vid ett skrivbord, ta fram penna och papper, och börja skriva. Låta bokstäver förvandlas till meningar, meningar till stycken och stycken förvandlas till berättelser. Men tyvärr var detta ingenting jag kunde göra eftersom att det då var tid för lunch.
Det ska bli kul att få se mer av filmen imorgon eftersom att det finns många frågor i mitt huvud som väntar på att få svar. Kommer hemmafrun, som spelas av Julianne Moore, att ta livet av sig? Vad kommer att hända på festen som den andra kvinnan (Meryl Streep) anordnar? Och kommer hennes före detta älskare Louis att dyka upp? Bara vänta och se, för svar det får jag imorgon.
Visst är det märkligt (och häftigt!) att en film kan hitta trådar i sätt att skriva (som the Hours gör med Proust/Joyce/Woolf)?
SvaraRadera