Dvärgen av Pär Lagerkvist

Nu när man slukat ännu en bok är det många frågor som har dykt upp i huvudet. Först och främst, har boken någon koppling till att boken kom ut år 1944? Och har det sista stycket i boken något med det att göra?

Som vi alla vet pågick andra världskriget under 1940-talet, det vill säga under samma år som dvärgen skrevs. Detta ger mig en förklaring till den känsla jag fick då jag läste boken. Blir du också påmind om andra världskriget när du läser boken och alla dess karaktärer? Det blir jag. Fursten beskrivs som Hitler, Bernardo som Leonardo da Vinci och furstinnan som Mona-Lisa. Sid. 154: "Bernardos höll på med en madonna bild som han gav furstinnans drag… Allra mest hänförda var människorna över det hemlighetsfulla, gåtfulla leende som vilade över hennes läppar".

Men vem är egentligen Dvärgen själv? Enligt mig är han ondskan inom fursten. Den ondska som Dvärgen säger aldrig kommer att försvinna, "om jag känner min herre rätt kan han inte i längden undvara sin dvärg” (sista sidan). Kanske är det sant det Dvärgen säger. Kanske är det så att ondskan inte kan utrotas. Jag tror på det. Jag tror att ondskan inom oss inte kan utrotas helt men att den däremot kan bli fängslad under en längre period. Jag hoppas att furstens ondska får vara instängd riktigt länge så att Dvärgen inte blir fri igen.

Det känns skönt att lämna dvärgen bakom mig. Enligt mig är det ingen bok att lägga i högen bland bra böcker. Men efter att ha diskuterat dvärgen under en hel lektion kan jag förstå att det är bra att ha läst just en bok som denna. För det är nu man förstår hur mycket omgivningen påverkar en författares texter. Att det krig som under 40-talet omringade Lagerkvist var en plåga är det ingen tvekan om. Hatet mot kriget lyser igenom hans text och enligt mig är det detta som var grunden till karaktären Dvärgen.